-
1 νόμος
νόμος, ὁ, eigtl. das Zugetheilte, was Einer in Gebrauch genommen, Gebrauch, Herkommen und das dadurch gesetzlich Gewordene, Gesetz, Verordnung; als Lesart Zenodots Odyss. 1, 3, πολλῶν δ' ἀνϑρώπων ἴδεν ἄστεα καὶ νόμον ἔγνω, s. Scholl.; Hes. O. 278. 390 Th. 66. 417; ἐν ϑεῶν νόμοις Pind. P. 2, 43, öfter; νεοχμοῖς δὲ δὴ νόμοις Ζεὺς κρατύνει, Aesch. Prom. 150; νόμῳ πόλεως, Suppl. 383; Δίκη ξύνεδρος Ζηνὸς ἀρχαίοις νόμοις, Soph. O. C. 1384; οἳ τούςδ' ἐν ἀνϑρώποισιν ὥρισαν νόμους, Ant. 448; νόμους ὑπερβαίνουσα τοὺς προκειμένους 477, öfter; übh. Vorschrift, Regel, φύλασσε πρῶτα μὲν νόμον τὸ μή 'πιϑυμεῖν περισσὰ δρᾶν, Tr. 613; πειϑαρχεῖν τοῖς δεδογμένοις νόμοις, Ar. Eccl. 762. Die Alten leiteten νόμος, das Gesetz, von νέμειν ab, a suum cuique tribuendo, Cic. Legg. 1, 19. Κατὰ νόμους, den Gesetzen gemäß, Aesch. Suppl. 385; u. so in Prosa überall, οἱ κατὰ νόμον ϑεοί, Plat. Legg. X, 904 a, vgl. III, 684 a, wie παρὰ νόμον, wider das Gesetz, Aesch. Eum. 164; Plat. Tim. 83 e u. Folgde. In Athen hießen bes. Solon's Gesetze νόμοι, vgl. ϑεσμός, u. die folgenden durch Volksbeschluß zum Gesetz erhobenen Bestimmungen; νόμοι καϑεστῶτες, Ar. Nubb. 1382; κείμενος, Ran. 760; über die in Prosa gew. Verbindungen νόμον τίϑεσϑαι, λύειν u. ä. s. diese Verba; ὁ περὶ τὸν ἔρωτα νόμος, Plat. Conv. 182 a; er setzt oft φύσει – νόμῳ einander entgegen, Prot. 337 c Menex. 245 d; vgl. Her. 4, 39 u. Arist. eth. 1, 3. – Sitte, Brauch; κατὰ νόμους ἀφικτόρων, Aesch. Suppl. 217; Κισσίας νόμοις πολεμιστρίας, Ch. 418; Soph. Ai. 544; Pind. vrbdt φαρμάκων μαλακόχειρα νόμον, N. 3, 53, der Gebrauch der mit weicher Hand aufzulegenden Heilmittel; – oft bei Her., ἐμίσγετό οἱ ού κατὰ νόμον, 1, 61; ἐξαπατᾶν τοὺς εὖ ποιεῦντας νόμος ἐστί οἱ, 1, 90, öfter; ὁ τῶν Σκυϑῶν νόμος, der Scythen Brauch, Plat. Legg. VII, 795 a; νόμῳ καὶ ἔϑει, Crat. 384 d; τετράποδος νόμον, v. l. νόμῳ, Phaedr. 250 e; Sp., οὐ γάρ τοι ϑήρεσσι νόμος, Opp. Cyn. 3, 151; sprichwörtlich νόμος καὶ χώρα, ländlich, sittlich, Zenob. 5, 25; – χειρῶν νόμος, Faust- od. Gewaltrecht, Kriegsrecht, ἐς χειρῶν νόμον ἀπικέσϑαι, d. i. handgemein werden, Her. 9, 48; ἐν χειρῶν νόμῳ ἀπόλλυσϑαι, 8, 89; ἐν χειρῶν νόμῳ καταφϑείρεσϑαι, μεταλλάξαι u. ä. oft Pol. (vgl. χείρ). – In der musikalischen Kunstsprache bedeutet νόμος im Allgemeinen die Tonweise, Harmonie; νόμοι ᾠδῆς, H. h. Apoll. 20; ἐπηλάλαξαν Ἀραὶ τὸν ὀξὺν νόμον, Aesch. Spt. 935; ὀρϑίοις ἐν νόμοις, Ag. 1124, wie Ar. Equ. 1276; κρεκτὸν γοήτων νόμον μεϑήσομεν πόλει, Ch. 809; Ar. Pax 1160; νόμοι κιϑαρῳδικοί, Ran. 1280; Ὀλύμπου, Equ. 9, öfter; ὥςπερ τοῦ τῆς Αϑηναίας νόμου προαύλιον, Plat. Crat. 417 e; κιϑαρῳδικῆς ᾠδῆς λεγομένων νόμων προοίμια, Legg. IV, 722 d; πολεμικοί, Thuc. 5, 69; καὶ ἅμα ἐχόρευον νόμῳ τινὶ ᾄδοντες, Xen. An. 5, 4, 17; Sp., wie Pol. 4, 20, 9; Arist. probl. 19, 28; nach Schol. Ar. Equ. 9 bes. οἱ εἰς ϑεοὺς ὕμνοι. Bes. hieß so eine mit dem Dithyrambus verwandte alte Liederart, die zur Cither od. Flöte einer Gottheit, bes. dem Apollo zu Ehren angestimmt wurde.
-
2 ὄρθιος
A straight up, steep, uphill, ;πάγοι S.Fr.89
; ;ὁδός X.An.1.2.21
, etc. ; ὄρθιον ἑτέραν (sc. ὁδὸν)ἐπορεύοντο Th.
l.c. ; ὄρθιον or πρὸς ὄρθιον ἰέναι march uphill, X.An.4.6.12, HG2.4.15 ; ἡ ἀρετὴ πρὸς ὄρθιον ἄγουσα leading by a steep path, Id.Cyr.2.2.24 ; πρὸς ὀρθίῳ on rising ground, opp. ἐν ἐπιπέδῳ, Id.HG6.4.14 ; κατὰ τοῦ ὀ. by a steep descent, Arr.An.1.1.8; τὰ ὄ. the country from the coast upwards, τὰ ἐς μεσόγαιαν φέροντα, Hdt.4.101.2 upright, standing,ὄ. ἦν τὰ γέρρα Id.9.102
;πύργοι E.Andr.10
; esp. of hair,ὀ. στῆσαι τρίχας S.OC 1624
; (lyr.), cf. E.Hel. 632 (lyr.) ; also ὄ. ἐφιστὰς τὸ οὖς pricking up the ear, Luc.Tim.23 ; of animals, rampant, Pi.P.10.36.II of the voice, high-pitched, shrill, ; ; , Ichn.40 ;ὀρθία σάλπιγγος ἠχώ E.Tr. 1266
: more freq. the neut. as Adv., ἤϋσε.. ὄρθια she cried aloud, Il.11.11 (not found elsewh. in Hom.) ;ἰάχησε δ' ἄρ' ὄρθια φωνῇ h.Cer.20
, cf. 432 ; so ὄρθιον ὤρυσαι, φωνεῖν, Pi.O.9.109, N.10.76 ;ὄρθιον ἀντηλάλαξε.. ἠχώ A.Pers. 389
;ἐσήμην' ὄρθιον σάλπιγγι E.Heracl. 830
.2 νόμος ὄ. a traditional melody of very high pitch (cf. Arist.Pr. 920b20), Hdt.1.24, Ar.Eq. 1279, etc.: pl.,ὀρθίοις ἐν νόμοις A. Ag. 1153
(lyr.); also ὁ ὄρθιος alone, Ar.Ach.16, etc., cf. Sapph.Supp. 20c.4 (p.78 Lobel);μελῳδία ὄ. Plu.2.1140f
.b ὄρθιος, ὁ, in Metre, the foot - - <*>, Aristid.Quint.1.16, cf. Plu.2.1140f, Bacch.Harm. 101.III in military language, formed in column, opp. in line or extended front,ὀ. ποιεῖσθαι τοὺς λόχους X.Cyr.3.2.6
, cf. An.4.8.10 ; προσβάλλειν ὀ. τοῖς λόχοις ib.4.2.11 ; ἄγειν τοὺς λόχους ὀ. bring them up in column, ib.4.3.17 ;προῆγεν [αὐτοὺς] ὀ. ἐπὶ τοὺς πολεμίους Plb. 11.23.2
, cf. Polyaen.5.16.1.b of stones in building, engaged lengthwise in the wall, i.e. with only the short sides showing, headers (opp. stretchers)τιθέντας τοὺς λίθους ὀρθίους ἐν γύψῳ Ph.Bel.80.21
.IV generally, like ὀρθός, straight, opp. crooked,φλέψ Hp. Aph.5.68
, Gal.11.218 ;ἴχνος X.Cyn.6.14
,15 ;τάφροι Thphr.CP3.6.3
; opp.πλάγιος, κάλαμοι Aen.Tact.32.2
: metaph.,ἤθη ὄ.
straight-forwardness,Plu.
Sull.1 ;ὄ. καὶ αὐθέκαστος Id.Cat.Ma.6
.2 -ία, ἡ, latus rectum of a conic, Apollon.Perg.1.11, al.3 ὀ. διάμετρος conjugate diameter of a two-branched curve, Id.1Def.1, al.VI Ὄρθιος, epith. of Asclepius, IG42(1).459 (Epid.).
См. также в других словарях:
μελοτυπώ — μελοτυπῶ, έω (Α) αρχίζω ένα τραγούδι ή έναν σκοπό («τὰ δὲ ἐπίφοβα δυσφάτῳ κλαγγᾷ μελοτυπεῑς ὁμοῡ τ ὀρθίοις ἐν νόμοις;» Αισχύλ.). [ΕΤΥΜΟΛ. < *μελοτύπος] … Dictionary of Greek